JosefineBertram

Sometimes you wish you could be in two places at the same time.. och just nu vill jag endast att de sista två veckorna i skolan ska vara över så att jag kan ta mig till Göteborg

Så här såg jag ut i fredags när vi skulle ha grillkväll hos Natta :)

Jag satte verkligen huvudet på spiken den där dagen i augusti

Nästa alla dagar ser likadana ut nuförtiden och jag har ingen motivation till att skriva här. Bloggen kommer dock att finnas kvar för framtida tankar, resor och berättelser. Stay tuned, när ni minst anar det är jag tillbaka.. följ mig på Twitter sålänge; @bertramjosefine

Satt här och började fundera på svunna tider och mina fina, underbara vän Natasa. Vi lärde känna varandra på riktigt i nionde klass och var osiljaktiga fram tills vi slutade gymnasiet. Så många dagar, kvällar och nätter som vi spenderade ihop. Galna upptåg, mysiga hemmakvällar med cola light, popcorn och film. Häng med de andra två i "vi-fyra-gänget". Herregud va roligt vi haft det. På grund av jobb, resor och plugg har vi dock tappat kontakten mer och mer men försöker ändå pratas vid då och då. Ser tillbaka på vår tid med ett leende. Och varje gång vi ses har vi fortfarande så himla kul och kan prata om allt. Vi vet vart vi har varandra och det kan ingen ta ifrån oss. Det är få förundrat att ha sådan vänskap. Men som vi en gång så fint skrev och som sedan hela Hvitdtfeldska gymnasium fick beskåda, Superbrudarna, det var vi och det kommer finnas djupt begravet i mitt hjärta under många många år framöver. Naco Paco El Taco, det är en tjej med gnista, passion och utstrålning man hittar i få människor! Kan inte vara mer glad över att vara hennes vän.

Tre dagar in på året har bara rusat förbi. För två veckor sedan vid den här tiden ville jag bara bli klar med grupparbetet tillsammans med Lin och Camilla.. Nu sitter jag här, mitt upp i en hemtenta med en av tre frågor kvar. Vaknade vid 9, men gick inte upp förrän 11.30, vet inte hur jag fick tiden att gå. Jag sover fortfarande dåligt, men nu när jag varit hemma och vaknat tidigare än jag behöver har jag låtit mig själv somna om och sova tills jag vaknar på nytt. Tror jag har behövt få de energin. Har inte pluggat så mycket som jag borde, men sånt är livet.. hinner ta ikapp det nu innan skolan börjar igen. Dessutom har jag nästan tre timmar på tåget som måste gå på ett eller annat vis...

Tre dagar in på 2012 alltså. Mamma fyllde år igår, längesedan jag var med och firade det sist. I övermorgon fyller Jonatan år. Det var också längesedan jag var med om. Om mindre än en månad fyller jag år. Då ska det vara som de senaste två åren; kul och med fina vänner, mer speciellt än så behöver det egentligen inte vara. Kul får man alltid med sina vänner i vilket fall.

Tre dagar in på ytterligare ett nytt år. För ett år sedan vid den här tiden satt jag själv i KL och väntade på tjejerna. Taturead på ryggen och i själen. Nöjd med de dagar jag hade varit själv, stark på den nya energin jag fått mig. Redo för ytterligare utmaningar. Idag, efter några dagar själv och med familjen har jag ny energi, är redo för en tuff och intressant termin.

Tre dagar in på året är jag stark, redo och lite nervös. Det kommer gå bra det här, det gäller bara att prioritera. Fem månader och fem dagar från nu, mycket ska hända och mycket ska läras. Många bäckar ska flyta ihop. Efter det sätter jag mig på ett plan och åker långt, långt härifrån och gör ytterligare en av mina drömmar till verklighet.

Tre dagar

Det är sjukt hur man kan träffa en person och känna att "hon är en fantastisk människa som kommer bli min vän". Så var det med min vän Camilla som jag träffades första gången två dagar innan högskolestudierna tog sin början. Man har tur om man får lära känna henne. Vi är väldigt intresserade av att jobba inom samma område i framtiden och det är så kul när vi pratar om det. Hon är väldigt intresserad av Syd-och mellanamerika och ska ta upp sin spanska igen nu till våren. Jag är mer inne på sydostasien och pluggar med ska förbättra mina kunskaper i bahasa maleyu ännu mer i sommar.

Påväg till Stockholm förra helgen gick vi och pratade om att "det är såhär vi ska ha det, men i varsin del av världen". Det är helt galet, men jag ser redan framför mig hur vi ringer varandra och frågar om hjälp eller råd, läser varandras rapporter om viktiga frågor inom säkerhetspolitik och allt vad vi nu kan tänkas jobba med.

She's a good girl lalala

En våg av känslor slog till mig och nu sitter jag här med ögonen fyllda av tårar. Det är 16 november idag.

För fyra år sedan, ungefär den här tiden satt bredvid förarsätet i familjen Malkas bil. Jonatan körde. Vi hade varit ute kvällen innan och jag hade sovit hos honom för att inte åka hem själv. Kvällen innan är en kille jobbig i kön och Jonatan ber snällt killen att "sluta nu störa min tjej". Jag hoppar till. I bilen, vid Sävenäs vänder sig Jonatan mot mig, hans ögon verkar plötsligt intensivare än vanligt och så frågar han "får jag kalla dit för min flickvän?". Fastän jag sitter i bilen känner jag hur knäna viker sig under mig, ansiktet lyser upp och jag säger bara "ja".

Obeskrivligt. Att något kan bli så starkt att det känns i varenda del av kroppen. Jag var så galet kär och galen i honom att jag varken visste ut eller in. Tyvärr var vi på olika stadier i våra liv och april 2010 tog det helt slut. Jonatan var och är fortfarande den bästa killen jag någonsin har känt och de två och ett halvt åren vi hade ihop kommer aldrig tas ifrån mig. De är inlåsta i mitt hjärta, i den finaste vrån.

16 december 2007 är dock så mycket mer än en start på (finaste) paret (i historien). När jag tänker tillbaka till den dagen ser jag hur mycket som har hänt och hur jag förändrats som person men ändå är densamma. Jag hittade, men förlorade världens finaste. Jag har studerat juridik och statistik. Jag har blivit starkare. Växt som människa. Förlorat min fina och bästa vän morfar. Rest runtom i många delar av världen. Jag har saknat och haft så himla ont. Jag har älskar och haft ont av glädje. Vänner har försvunnit. Oersättliga vänskapsförhållanden har skapats. Jag tränar. Jag har fortfarande hälsan i behåll. Jag älskar livet mer än någonsin. Skulle kunna skriva hur mycket som helst, men detta får räcka. Det är en jobbig, men viktig kväll för mig ikväll.

 Vi var så jävla fina tillsammans.

Jag saknar någon som inte går att sakna
Jag längtar till en famn som inte finns att längta till
Ensamheten gör mig mörkrädd
Sängen känns alldeles för stor för lilla mig
Vänner, familj och ett stort tomrum
Jag vill älska och bli älskad
Längta och bli längtad efter
Komma hem till någon och laga middag för två
Göra mig fin för han och inte bara för mig
Jag vill känna kärlek igen

Fick ett riktigt breakdown idag.
Camilla och Fia köpte pizza och kom hit.
Helt sjukt vilka fantastiska tjejer de är!
Nu har jag fått ur mig massor.
Och som vi har skrattat och ätit!
Imorgon blir det stenhårt plugg i skolan.
En vecka, sen ska jag pusta ut.
Godnatt

Ikväll är en sådan där kväll med många tankar och känslor. Sånt som vill ut, men jag vet inte i vilken ende jag ska börja i. Idag kom allting över mig. Jag saknar min familj och mina närmsta vänner. Jag saknar speciellt mormor. Och jag tänker på morfar varje dag. Det är sjukt hur lyckligt lottad en person kan vara. Det är bostadsbrist. Men vi har i alla fall någonstans att bo. Även om vissa får pendla en timme eller två varje dag. Ett barn ligger och fryser någonstans. Ett annat ligger hungrig. Har kanske svårt att sova och ska imorgon gå flera kilometer, barfota, till en skola där hon förhoppningsvis kan stanna några år till. Någon sitter ensam i en bar. En kvinna och en man känner hjärtesorg. En annan saknar. Världen är full av så mycket elände och jag ska inte klaga. Men ikväll är det jag som saknar. Och längtar. Ikväll tycker jag att det är jobbigt och tillåter mig själv att vara down. Jag längtar till att krama mamma, pappa och lillebror, jag vill tacka. Jag längtar till att prata om vad som helst med mormor, njuta av hennes sällskap. Jag saknar morfar, jag vill så gärna vara fyra år och sitta i hans knä igen. Jag längtar till att vara med Cecilia och Tone, jag vill lyssna till deras röster. Ikväll är det jag som saknar. Som längtar. Och låter en tår rinna för det jag tycker är finast på jorden.

Det finns så mycket osagt. Jag fyllde just ett vitt blad med svart text. Det som snurrar i mitt huvud, vad jag vill ha svar på och vill säga dig. Det är svårt att lämna när alla svarsrader inte är ifyllda. Hur kunde du? Varför? Kan du förstå... Det finns så mycket lycka i och runtomkring mig. Men det finns en sak som stör mig, en endaste liten sak som jag vill ha svar på. Men du känner ingen skyldighet till att förklara dig. Allt jag trodde att du någonsin var, bilden jag hade av dig stämmer inte alls och jag förstår inte hur du kunde göra som du gjorde mot oss. (?)

Solstrålarna tittade in genom de höga fönsterglasen
Ögonen mötte varandra
Och lyckan spred sig likt löpeld i deras kroppar
Store leenden etsades fast på deras läppar
De tittade på varann
Människor skrattade runtomkring och ljudet av musik hördes avlägset i bakgrunden
Hon gick mot honom
Han gick mot henne

Stopp
Ett ryck
Klockan stod på 17:02 och jag låg fortfarande i min säng