Monday/morning
Idag är det ny vecka och nya tag som gäller. Ska skriva klart arbetet idag är det tänkt och sedan är det dags för årsmöte med föreningen som jag och några "tagit över". Shoop shoop, dags att plugga!
Gothenburg/baby
Igår hade vi en riktigt mysig dag med roadtrip, familjen och Cecilia. Film, god middag, vin och massor med prat. Underbar att se Cecilia igen, har ju bara träffat henne två gånger sedan vi kom hem i maj.. Himla underbara älskade vän! Somnade gott och har ätit en god (!) frukost. Ska snart in till stan för lunch med Jonatan och säkert lite shopping.. Ska dessutom köpa musslor för kvällens middag - namnaaaam!
Tjingalong
Mumford/&/Sons
Hösten absoluta måste-lyssna-på-musik
MUMFORD & SUNS!
Lyssna lyssna lyssna!
Verkligen en skiva jag önskar mig i julklapp huhu!
Final/assignment
Den 4 november är delskurs två klar med seminarie och inlämning av ett sista enskilt arbete. Vi har läst om Global Politisk Ekonomi (GPE) och ska utifrån tre olika teorier (liberlism, realism och strukturalism) skriva om hur världen kommer se ut 2060. Kursen har varit väldigt, väldigt intressant, stundtals svår. Men när vi började ana vad arbetet skulle handla om blev jag väldigt glad. Idag har jag börjat skriva och det är roligt att genom de olika perspektiven se hur framtiden skulle kunna bli.
Vad tänker människor om framtiden? Hur ska man lösa problem som terrorism, svält, krig på grund av olja? Är staters egetintresse bra, zero-zum eller positive-zum games? Internationell handel eller stängda gränser? Veta-rätt i FNs säkerthetsråd eller inte? Ska alla stater endast tänka på sig själva, eller ska man komma till ett tänkande som "globala problem behöver globala lösningar?"
bild
Mina tankar säger att med den globala handel, globala organisationer (statliga- och ickestatliga) och andra internationella samarbeten som finns, så måste man ha globala lösningar. Jag tror att människan är för egoistisk för att vi i hela världen någon gång kommer kunna uppnå total eufori och till och med fred. Men inte ska man ge upp för det, då gör jag nog fel i att sitta här. Världens stater bryr sig såklart om sitt bästa för sin befolkning. Se bara på hur veto-rösterna i FNs säkerhetsråd kan användas. Varför ska fem länder ha rätten till att stoppa beslut om exempelvis utveckling på grund av vad deras egna intressen är? Hur kunde man ens utse fem länder, som permanent ska sitta i ett råd där frågor för alla världens länder kan komma upp? Och hur ska man göra för att avveckla deras veto om så skulle komma upp agendan? Nej, med tanke på det demokratiska samhälle som många strävar efter, så tycker jag absolut att rätten att lämna veto hos dessa fem nationer bör arbetas bort. Men hur??
Mother/earth
För att många generationer till ska kunna leva ett säkert liv måste vi börja tänka på vad vi gör mot moder jord.
Åk buss eller samåk åtminstone så att bilen fylls. Källsortera. Kontrollera hur och vart dina kläder, möbler eller mat producerats och välj ekolgiskt och fairtrade om möjligheten och ekonomin tillåter. Ekologiskt är i många fall dyrare, men att byta ut fem varor till ekologiskt och att släcka lamporna hemma när de inte behöver vara tända jämnar nog ut de kronorna :) Några få steg från allas sida och förändringar skulle ske.
Något som dessutom kan diskuteras är ökningen av jordens befolkning.
Om hållbar utveckling skulle ske och befolkningen ökar i den takt den gör, hur länge håller då jordens resurser tro?
The/oil/issue
Jag blir så förbannad över att vi vet så himla mycket, men vi gör så himla lite! Man vet att oljan inte är förnybar och därefter inte kommer finnas för evigt. Vi vet att det pågår en global uppvärmning som bland annat dödar djur, som i sin tur förstör ekosystemet. Vi vet att bara genom att släcka lamporna i de rummen som vi inte befinner oss i skulle dra ner energiförbrukningen. Tänk om alla kunde göra det. Att tänka ekologiskt hjälper också till. En middag i ett amerikanskt hem har färdats ca 1200 miles (svenskt mått?). Tänk om människor istället tänkte på närproducerat och fairtrade-märkt mat?
Även jag skulle kunna tänka mer på vilken mat jag köper. Men jag cyklar, åker buss eller samåker med andra till skolan. Väl hemma har jag en, kanske två lampor tända beroende på vad jag gör. Datorn laddar jag och drar sedan ut kontakten. Jag är verkligen inget perfekt exempel på vad man SKA göra, men jag gör i alla fall något och det tycker jag att alla andra borde göra.
Det finns mängder med människor som försöker göra något, men de behöver hjälp från resten av världen.
Återigen - vi kan så mycket, men vad krävs för att människor ska börja agera på riktigt?
Vi behöver agera på lokal, regional och global nivå. Alla världens länder bryr sig såklart om sina egna intressen och jag tror ju att de flesta människor alltid kommer ta sig själva i första hand. Men vill vi att dagens föräldrar ska se sina barnbarn och att dagens ungdomar ska känna sig trygga när deras barnbarn växer upp, ja då får vi ta och börja agera och det NU. Vi måste tänka på vilka resurser världens länder har och hur de kan bygga upp en hållbar utveckling. Det finns hur väldigt många länder som skulle kunna bygga upp solkraftsverk (både med sin egna ekonomi eller med hjälp från världen) Vindkraftsverk kan också byggas i mycket större utsträckning. De kanske inte är så fina, men hur ser olje-pipsen ut? Och hur mår djur och natur när olyckor som oljeutsläpp sker?
Nej, vi måste börja utveckla andra energikällor och använda oss av dem. Oljan kommer att ta slut, så äre!
People
Jag känner att bloggen har kommit lite i skymundan de senaste månaderna, vilket är tråkigt och jag ska försöka bättra mig. Att skriva är trots allt något jag älskar att göra...
Sedan jag kom hem i våras har det dock varit mycket som har hänt, känslor och erfarenheter att bearbeta, jobb i en ny stad, ännu fler nya människor i mitt liv och dessutom skolan. Känslan av att allt har gått väldigt fort släpper inte taget om mig. För snart ett år sedan åkte jag från Göteborg, med tankar på att jag skulle komma tillbaka och i alla fall kunna ta ett riktigt farväl. Men jobberbjudandet i Grebbestad hindrade mig från det och min andra chans sprang iväg i och med att jag kom in på universitetet i Växjö.
Sedan jag lämnade Sverige för ett år sedan har det varit både ups and downs, men med säkerhet mest ups. Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen - så många fina människor jag träffat är svårt att slå. Jag förlorade tyvärr en vän på vägen. Men som ordspråket säger (jag citerar slutet) det finns en anledning till att den inte finns med i din framtid. De som å andra sidan har kommit in i mitt liv har fyllt mig med så mycket kärlek och styrka att det är obeskrivligt.
Människorna jag träffat på uni är fantastiska och vi har kommit att bli ett gäng som umgås näst intill 24/7. Det är jag, Camilla, Lunda, Lin, Ville och Fia. Alla med olika erfarenheter av livet, motgångar och framgångar, resor, familj och vänner och nu känns det som vi känt varandra i en smärre evighet. Än så länge tycker alla att de valt rätt och därefter har vi satt upp en för alla, alla för en. Vi ska igenom det här och det tillsammans. Imorgon kanske en failar på en tenta, då hjälps vi åt för att denne ska klara det. Nästa gång kanske det är jag och då kommer jag behöva all hjälp jag kan få.
Jag slutar inte förvånas över vilka fantastiskt människor det finns.
Avslutar med en låt från en av de mest fantastiska filmerna någonsin, Blood Diamond, som visar hur korrupt och egoistisk delar våran värld är. Man kan ta mig sjutton se den om och om igen.
Medan jag skrev det här inlägget dog minst tre barn.
En/vecka
Inlämning av arbete och sjukt kul seminarie i måndags
Sökt in till en ryska kurs i vår med Ville
Ätit god mat och brutalpluggat even more
Ikväll har jag, Ville, Lundan och Camillsan chillhängt
Dem är ta mig sjutton helt underbara
Godnatt
Home/assignment
Vi har pluggat sedan 8.30 imorse.
Nu är jag på bristningsgränsen helt fullständigt.
Blod, svett och tårar
The/Bang/Bang/Club
Filmkväll hos Ville igår resulterade i ännu mer ilska över vad människor har gjort och kan göra mot varandra. Vi såg en väldigt bra film med titeln "The Bang Bang Club" som handlar om fyra fotografer som arbetade och dokumenterade apartheidtidens slutskede i Sydafrika. Så om du har planer på att ta det lugnt och se någon film ikväll, se den här, den var fantastiskt bra!
Bland de fyra fotograferna fanns Kevin Carter och Greg Marinovich, två män som fick varsitt Pulitzerpris för sina brutala och talande foton. Här är de Pulitzerprisade bilderna.
Greg Marinovich
Kevin Carter
Den sista bilden blev hårt kritiserad av många och det finns olika historier på vad som hände och hur frågor huruvida barnet överlevde eller ej. Kevin säger att han jagade bort gamen efter att han tagit några foton. Han hjälpte dock inte barnet... Ett tag efter att han fått priset tog Kevin sitt liv.
Nyårsplaner
London över nyår?
Get/out/on/these/roads/again
Vill sätta mina fötter utanför Sveriges gränser nu nu nu!
New York '09
Kuala Lumpur '10
Peking '10
Shanghai '10
Lombok '11
Singapore '11
Hong Kong '10
Kapstaden '07
Bryssel '09
Bali '11
Ayia Napa '07
Israel '08
Gili Trawangan '11
Turkiet '08
Kuala Lumpur '11
Fick jag åka vart jag ville imorgon så skulle det vara till Kuala Lumpur eller Gili T.
Det är galet vad jag saknar alla vänner på andra sidan jordklotet.
