JosefineBertram

your years, not the years in your life"

Som en van fran England tidigare skrev till mig.

Forra inlagget var valdigt neggo och jag vet att vi har varit ute i nastan sex manader. Att vi har haft det underbart. Att vi traffat sa mycket manniskor. Med mera, med mera. Att det ar dags att komma hem.

Dags att komma hem, ja, pengarna borjar ta slut och det ar dags att jobba. Men alla ska veta, att hade jag kunnat sa hade jag stannat har tills jag storknat, om jag nu hade det. Det ar sa manga som undrar varfor man ar har sa lange, vad vi gor osv osv. Jag vill, men jag kan inte forklara. Det tog inte mer an en timme for mig eller Tone att borja alska denna o. Manniskorna har kallar detta for "the freedome island" och det ar nog det for manga av de locals som bor har. Aven for turister. Det finns egentligen inte mycket att gora. Sola, bada, surfa, ga, cykla, aka hast och vagn, festa, lyssna pa liveband, se pa film, hanga, ata och sjalvklart skratta (i mangder).

Jag vet att manga killar har beter sig som skit. Varfor kan jag ta en annan gang, det ar inte komplicerat, men allt for mycket for att forklara nu. Vi har skaffat oss manga vanner har, den storsta anledningen tror jag ar for att vi ar oppna for nya kulturer och satt att tanka. Vi ar valdigt olika, men ocksa lika. Vissa saker vi gor, forstar dem sig inte alls pa och vissa saker dem gor skulle man skammas for hemma. Men det ar sa det ar och det ar det som ar charmen med att resa, men far se hur andra lever och hur andra tanker om saker och ting.

Ni som kanner mig bra vet att jag inte tycker om religion, finner man en ro eller vad det nu kan vara, i att vara troende, da ar jag jatteglad for dennes skull, men det ar inget for mig. Genom att vara har har jag lart mig mer om islam, vilket jag ar glad for. Av alla de 60 personer som ska bjudas in pa avskedsfesten ar tva kristna, en hindu och resten av ganget ar muslimer. Nar festen ar slut och det ar dags att sova, ja da hander det ofta att man somnar till dagens forsta boneutrop som ar vid fem pa morgonen. Pa fredagar stanger affarerna hipp som happ eftersom det ar muslimernas bonedag. Mannen gar ivag tillsammans, ber och gar tillbaka till sina sysslor. Igar var det stangt nar vi skulle ata. Dar satt vi i restaurangen, vantade och lyssnade. For mig har islam varit man for sig och kvinnor for sig. Kvinnor pakladda fran topp till ta, mannen med vilka klader de kanner for. Har (bade pa Lombok och Gili) jobbar man och kvinna tillsammans, vissa kvinnor gar med sloja, vissa gar i bara shorts och t-shirt. Sattet som muslimer lever pa har tycker jag ar bra. Forutom de manga man som ligger runt med kvinnor de inte ar gifta med...

Imorgon aker jag med en kompis till Lombok och hans familj, speciellt pappan, ar troende muslimer. Detta maste saklart respekteras och jag ska gora sa gott jag kan for att inte gora nagot som i deras ogon kan bli fel. Som att endast ata med hoger hand (vanster ar smutsig), inte ga med bara ben osv. Det kommer bli valdigt intressant.

Hmm, vet inte vad som var meningen med detta inlagg. Men har fick ni i alla fall lite att lasa, antligen. Nu ar det dags att ta sig till Irama Ombak och hanga med rastafariganget. Vi hors!

Japp, da vart det nagra dagar sedan jag uppdaterade sist... Ber alla om ursakt for detta. Men det ar endast en liten del kvar av resan och reslivet har overgatt till ett vardagsliv har pa Gili. Visst, vi jobbar inte, men vi kanner oss inte langre som turister. Vi solar och badar, festar nagra ganger i veckan, chillar, ser pa film, ater mat, lagat mat, surfar, tranar och umgas med alla vara vanner. Har inte mycket mer an sa att skriva.

Varken jag eller Tone behover vara hemma forran i mitten av maj. narmare bestamt den 21 maj da vi ska jobba pa GBG-varvet. Har darfor inte brattom hem heller. Har forlangt visumet i Indonesien ytterligare an gang och det gar ut den 11 maj. Om vi stannar till sista dag eller om vi aker nagra dagar innan det, det vet vi inte an. Men efter Gili blir det Kuala Lumpus i nagra dagar innan vi ater star pa svensk mark.

Ber igen om ursakt for dalig uppdatering. Men har for tillfallet fullt upp med annat och vill inte sitta inne pa internetcafet mer an naj pengar behovs pa kortet. Saknar er alla dar hemma. Nu ar det snart dags att springa runt on. Puss och kram, skumbanan!

Efter en veckas lugn var jag riktigt partysugen i fredags. Efter att vi tjejer kakat en god middag bestaende av grillat kott (mitt forsta kott pa sakert tva manader), potatismos och goda gronsaker drog vi en film for att smalta allt det goda som slunkit ner.

Killen jag umgas mycket med akte till sin familj i fredags morse och en av de andra tjejernas "kille" var inte sa sugen pa megafest som vi. Sa vi drack lite medan vi gjorde oss iordning, tog oss till Rudy's och fick som tur var tag i en beruga att sitta i. Var dar redan klockan nio och vi var alla sakra pa att det skulle bli en kort, men valdigt rolig kvall. Stallet borjade fyllas pa, musiken spelades hogre och hogre och fler och fler vanner anlande. Senare pa kvallen traffade jag Rangga (som jag inte sett pa flera veckor) och nagra av hans vanner ur rastaganget. Tone skakade sina lurviga, Adde var ivag pa aventyr pa Irish och Anja gick hem tidigt. Sa jag stannade kvar med killarna och tva vanner fran Kanada. Hade en grym natt. R foljde mig hem vid fem pa morgonen. Precis hemma stotte jag pa en av kanadensarna (Tina) och precis som mig ville hon inte sova an. Vi gick darfor ner till stranden for att kolla pa soluppgangen. Pa vag dit stotte vi pa Debo och drog med honom ocksa. Efter en stunds hanging pa stranden gick vi hem. Innan jag ens hunnit in i badrummet horde jag Debos snarkande fran extrasangen vi lanat ut till honom over natten.

Blev en lang och sliten dag igar, men det var det vart. Pa eftermiddagen kom Mull (Samuel) tillbaka fran Lombok. Blev middag med honom, tjejerna och Opick for att sedan chillhanga pa balkongen och annu senare somna gott allihop.

Idag ar det pisstrakigt vader, inget bad eller surfande helt enkelt. Har istallet kollat film och gjort lite nytta, sa som att soka utbildningar i Sverige.

Atandet gar nu mycket battre och jag har ater igen varit hos lakaren, denna gang for att vaga mig. Har gatt ner nagonstans mellan 6-7 kilo. Inget vidare bra. Dessutom har jag varit helt utan kraft for traning de senaste tre veckorna, forutom surfningen da. Kanns sjukt trist, men mar man inte bra sa gor man inte det. Nar jag kanner mig tillrackligt bra blir det fullt os medvetslos och musklerna ska bannemig komma tillbaka :) Sommar 2015... typ