JosefineBertram

Så här långt kom jag denna gång, det kommer mer bilder så fort internet funkar normalt. Om ni tittar på den silvriga byggnaden (sista bilden) med ett hål på toppen och sedan tittar på byggnaden precis till vänster. Det är byggnaden med bar Cloud 9, vilken utsikt!!

Det absolut bästa med att resa är alla människor man träffar. Vi har redan träffat en hel bunch of people och det är så underbart. Vissa känner man connection med direkt och andra gör man inte riktigt det med, men man har kul ändå. Jag har ännu aldrig träffat någon renodlad galning eller så hehe...

Det finns två person under denna första veckan som gjort ett starkt intryck på mig. Och det är Julien från Beligen och Nicky från Danmark. Skönare killar får man leta efter!

Julien var med och dansade genom första natten med mig och Tone. Mitt första intryck var att han var rätt laid back och det stämde rätt bra. Han är supersocial och pratar verkligen med alla, har båda fötterna på jorden och är även väldigt lugn, men äventyrslysten. Han har nu varit ute i tio månader och är inne i den sista epoken av resan, transmongoliska järnvägen. Vi kom jättebra överens från första början och har pratat om allt och ingenting. Vi har skrattat, diskuterat, lyssnat och till och med varit sura på varandra haha, japp already. Och jag gillart. Han var inte bara rolig att prata med utan var också en inspirationskälla. Killen är 23 bast och han pratar franska, flamländska och engelska flytande, men kan även spanska och tyska. Han har pluggat klart civilingejör med inriktning på medicin, funderar på att läsa ekonomi och en av hans passioner är att resa och träffa människor. Sweet! Det blir väldigt intense att resa på det här sättet, för man är aldrig själv, men vi hade så jäkla skoj tillsammans. Sista partykvällen satt vi uppe själva och pratade till hmm tidigt på morgonen. Vi önskade varandra all lycka till när vi sa hejdå för vem vet om våra vägar möts igen. Kanske, kanske inte.

Andra kvällen träffade vi Nicky som kommit till Peking dagen innan oss. Han hade då varit ute i tre veckor och åkt transmongoliska järnvägen från Moskva till Peking. Det är hans första långresa själv och han sätter sig på ett tåg, riktigt coolt. Han är jätterolig, man skrattar i princip varannan minut i hans sällskap, men man kan även diskutera seriöst och precis som med Julien så har jag kännt mig så himla bekväm med honom från första början. Nicky är lite som jag, vill börja plugga, men har inte kännt sig redo. Men när vi väl börjar vet vi att vi kommer gå in med 120% och bara köra. Han är 22 och tar det som det kommer, han har ju trots allt världen framför sina fötter, varför rusha?

När jag tittar tillbaka på detta i framtiden kommer jag sitta med ett leende på läpparna. Vissa människor gör helt klart starkare intryck än andra...

OBS! Har försökt ladda upp bilder ett tag nu, men det vill sig inte. Hostelets wifi suger hästballe. Ni får ursäkta språket...

Såå vad har hänt sedan sist??

När vi kom till Shanghai och till slut kom fram till hostelet fick vi veta att alla fem kunde bo i ett rum istället för att Nicky skulle behöva bo själv. Rummet är lite trångt, men vi backpackar bryr oss inte om sånt. Småpotatis so to speak ;)

Vi åkte ner till "The Bund", tog massor av foton (hoppade som idioter) och njöt av atmosfären. Fredagskvällen blev lugn med öl och kortspel, dessutom skulle vi möta upp Nicholas klockan tio vid Shanghai museum dagen efter. Det gick dock rent åt helvete. Klockan 10:10 vaknar jag och inser att vi alla försovit oss. Väckte de andra och vi bara slängde på oss kläder och hoppade in i två taxibilar. Vi hittade såklart inte Nicholas...

Med dåligt samvete spenderade vi resten av dagen på muséet, i parken vid muséet (sjukt fina kort togs) och sedan köpte vi burgers och satte oss i People's square garden och bara njöt. På vägen hem köpte vi några flaskor vin inför kvällen. Vid elva åkte vi till världens högst belägna bar "Cloud 9" för drinkar. Sjuka utsikten över hela staden (87 våningar upp är HÖGT!) och galet goda drinkar! Priserna var dock inte i backpackerstyle så det blev bara en drink var, lätt värt!

Efter det skulle vi till club Attica, men vi hade fått fel adress av hostelet och kom helt fel. Men tur som vi hade lyckades vi (Nicky) hitta hostelet som Nicholas bodde på. Vi tog reda vilket rum han bodde på och gick och knackade på. Klockan var nu två på natte och en förvirrad kines öppnade dörren.

- We're looking for our friend, Nicholas, swedish, short hair.
- Ok, wait... (vi hör viskingar från rummet) you friends are here
- My friends?

Vi tittar in och vinkar som idioter. Ut kommer en ännu mer förvirrad svenne och undrar vad som händer. Stod och sa förlåt för att vi inte kom i tid och Nicholas avbryter med ett skratt. Han vaknade klockan elva, puuuh tur för oss! :)

Innan vi hoppade in i en taxi köpte jag, Tone och Nicky massa alkohol för att förlänga kvällen lite till. Satte oss på balkongen för att dricka och prata. Tone somnade vid halv fem. Vid sex gick vi och åt på KFC (inte helt nyktra), såg ett stort gäng gamlingar springa gatan fram och besökte en nybyggd kyrka. Måste ta ett kort på den och visa, så fin i kinesisk stil.

Somnade som stockar och vaknade vid två på dagen. Efter det har det varit en genomchill dag. Njuter av de sista timmarna med Jocke och äter mat. Imorgon åker han hem och vi åker till Hangzhou, om Nicky följer med återstår att se. xx

SJUKASTE grejen hände igår. Jocke går till övervåningen för att leta efter Nicky. En kille sitter vid datorn, vänder sig om och säger "tjena!".. Några sekunder går och Jocke inser när jag sagt hej tillbaka att det är Viktor Ramberg som sitter där. Fridas lillebror. Precis när Jocke kommer upp sitter han och läser ett mail från Frida om att vi är i Kina. Inte kunde han tro att Jocke en millisekund senare skulle komma uppför trappan. Jag höll på att garva ihjäl mig när Jocke ropar upp mig. Vilken överraskning. Har inte sett killen på säkert ett och ett halvt år och så sitter han här, i Peking, på samma hostel som vi. Extra cred till honom som CYKLAT i Kina. Han hann dock "bara" 15 mil innan cykeln blev snodd...

Sista dagen i Peking är här och det är både skönt och tråkigt. Tråkigt för att vi träffat så många härliga personer. Men skönt för att det varit så intensivt. Enda gången man är själv är när man sover och då sover vi ändå fyra stycken i ett rum... Dessutom börjar folk åka härifrån och vi känner själva att vi vill vidare på ytterligare äventyr.

När vi hade vilat igår åkte jag, Jocke, Laleh, Tone, Viktor och två vänner till Beijing food nightmarket. Jag trodde inte att jag skulle klara det, men jag testade både skorpion och orm. Skorpionerna var levande från början (de satt fast på ett spätt och benen krälade på dem) men stektes snabbt. Ganska crispy och inte alls äckligt. En stund senare köpte Julien och Fredrik orm, vilket jag smakade på. Hmm väldigt gummiaktigt, men gott! :)

Färdiga med det åkte vi tillbaka till hostelet och korkade upp lite vin. Sista kvällen i Peking skulle avnjutas till fullo. Vi drack lite grann och drog sedan till MIX som vi ännu inte varit på. Dansade loss och hade riktigt skoj! Kom inte i säng förrän vid sju imorse tror jag...

Sjukt trött så gick jag upp och packade innan jag, Tone och Viktor gick bort till maussoleumet där Mao ligger död och begraven. Eller aa begraven är väl att ta i. Han ser ut som en vaxdocka, jäkligt creepy!

Tog oss sedan till Pearl Market i sällskap med Jocke och Laleh. Jag stod dock bar aut 1½ timme, då stack jag och Jocke hem. Sitter nu och chillar med Julien och några andra. Fem timmar kvar tills tåget mot Shanghai går, the adventure continues, xie xien.

Fötterna är lite ömma. I förgrunden hörs ljudet från en av Star Wars-filmerna. Jag hostar, men det är bättre sedan jag började med kinesisk hostmedicin. Några nya gäster sitter och tittar sig igenom en karta. Hayden dricker en öl. Kökspersonalen skrattar högt. En fläkt sätts på om vart annat. Dags att ta en powernap och smälta lunchen. Jag älskar backpackerlivet.

Resans första bilder. Håll musen över bilderna för att se text. xx

PS. Glömde skriva in länken till Storebrors och Lillebrors reseblogg, http://tourdeasia.bloggo.nu/, check it out!

Låt oss spola tillbaka tiden ett år. Järngänget (jag, Tone och Cicce) går runt i Indien, närmare bestämt Pushkar. Spända och excited över vad som komma skulle. Klart bestämda att detta skulle bli the big trip, för när vi kom hem skulle vi ju börja plugga allihop. En av oss hade verkligen bestämt sig och befinner sig numera i Halmstad. Cicce vi saknar dig. Men jag och Tone insåg att vi bara hade börjat på vår enormt långa resa. För idag, ett år senare (fortfarande i Göteborg, men snart påväg till flygplatsen) fortsätter äventyren. Och denna gång med två nya medresenärer, Joakim och Solaleh. Jocke följer visserligen bara med på semester till Kina (inte så bara det) och det ska bli grymt kul att få resa med brorsan igen, 5,5 år sedan sist! Bröderna (jag, Tone och Laleh) forsätter vårt äventyr när Jocke åkt hem och fram till att storebror (Laleh) åker hem i mitten/slutet av januari ska vi beta av en hel radda av länder. Kina, Hong Kong, Macau?, Thailand, Malaysia och Singapore.

Och efter brödraskapets äventyr fortsätter lillebror (Tone) och mellanbror (jag). Vart vi hamnar får vi se, vi har väl lite funderingar, men inget är bestämt... Nej nu ska jag duscha och slänga ner necessären i väskan. På återseende alla nära och kära!

Var hemma hos Tone för att fixa en grej med HK-biljetten och efter det åkte vi in till stan. Jag gick för mig själv en stund medan Tone gjorde sina ärenden. Färdiga med det (fina underkläder, läppglans och två nya plagg rikare) satte vi oss på gamla Vallgatan, numera Le Pain Frencais (stavning?) och Jonatan gjorde oss sällskap. Satt och pratade och åt supergod mat (spenat och ricottafyllda tortelinis) Och Jonatan som är världens bästa ex-pojkvän hade köpt Nana-te i Israel och en present till lilla mig, en hudkräm som bara säljs i Israel med mineraler och salter från Döda havet. Märket heter Ahava eller något liknande och det är (som en religiös person hade uttryckt sig) gudasänt. Bästa hudvårdsserien jag någonsin testat! Har en handcreme, bodylotion och en shower creme sedan innan och nu fick jag ytterligare en bodylotion. Tack tack tack underbara Jonatan!

Skulle ha träffat Naco, men så blev det tyvärr inte. Hoppas att jag hinner träffa henne en stund imorgon då till och med hon är ledig. Strax kommer släkten över på överraskningskalas för pappa. Han vet ingenting, så himla skoj! xx

Blir detta sista arbetsdagen för några månader framöver tro?

Har ätit så sjukt mycket god mat denna vecka. Italiensk pasta med oxfilé och championer. Rådjur från förra årets jakt med potatis och sås. Persiskt (ris, lamm, kyckling, bönor m.m.) hos Laleh. Indiskt idag, kyckling med hmm aa koriander och massa gott. Smakade även på alla de andras mat, herregud, rullar verkligen efter denna veckas meny.. Dags att sova, godnatt.

Jag tror att denna låt kommer spelas några gånger på resan.



This is my life - Edward Maya

Om sex dagar befinner vi oss i Peking. First night out skulle jag vilja gå klädd i detta. Skorna är helt makalösa och hade kontot tillåtit hade jag beställt hem både klänningen från Balmain och väskan från Miu Miu imorgon. CRAVINGS!!!

Har haft en enormt trevlig kväll hemma hos Solaleh och hennes familj. Det bjöds på underbart god persisk mat och många härliga skratt under kvällen. Är såååå mätt, känns som jag hade kunnat rulla hem från Partille. Nu ska jag sova så att jag är pigg imorgon. Ska träffa Naco för att säga på återseende och på eftermiddagen vankas det restaurangbesök med släkten på mammas sida för ännu ett på återseende. Ja jag säger då det, godnatt.

Redigt snyggt armband... namnam

Ömsom sov, ömsom vaken och min kusin ringer och är rosenrasande, men även i chock. Hennes (inte numera) pojkvän var otrogen för ett tag sedan. Men efter några månader så blev de tillsammans igen, han hade ändrat på sig. Men hon höll honom på avstånd ändå (sjukt starkt) för att han skulle visa att han gick att lita på igen. Och igår ville/orkade han inte komma till vår på återseende fest, vilket jag tyckte var riktigt tråkigt. (Jag hyser enormt agg mot otrogna svin) För jag försökte tycka om honom, han har ju varit trevlig mot mig och hela tjocka släkten.

Imorse går i alla fall min kusin hem till honom för att säga hej. (Det är bannemig som en dramafilm det här) För i hallen ser hon ett par skor som inte är hennes. Hon går in i sovrummet, drar bort täcket och där ligger äcklet naken bredvid en annan tjej slampa. Det slutar med att han ger henne några nycklar och säger att hon kan gå. "Det är ändå inte värt det", eller något i den stilen säger han.

Killar som honom är inte värda någonting. Överhuvud taget. Jag äcklas något enormt. Nu ska jag kolla biljetter till min kusin och så hoppas jag att hon kommer ner till Thailand över jul och nyår. Vilken lördagsmorgon.

Exploring the world 2010/2011, soon to begin. Nio dagar kvar.

Några timmar senare sitter jag hemma med feta huvudvärken. Är det inte det ena så är det bannemig det andra. Vi såg i alla fall "Paranormal activity 2".. den var bättre än den första, men njaa, inte direkt skräck i världsklass. Nu sitter jag med Bingos bok fastklistrad i knät och ska läsa minutrarna innan Debatt börjar. Helt klart ett av mina favoritprogram. Kom just på anledningen till huvudvärken, det blir helt klart en tidig kväll. Godnatt

Det finns nu en video till Darins låt Lovekiller. I denna är årets Miss Sweden med. Man kan tro att hon och Angelina Jolie är tvillingar.

(videon gick inte att lägga in på bloggen) Nu sticker jag till stan och hämtar den nya delen i min Applefamilj.

I like 'em watches...

När jag ändå inte kunde sova imorse började jag läsa Bingo Rimérs bok. Han nämner Helmut Newton och jag tog mig en stund för att njuta av hans coola bilder. Galet grym fotogaf, här är mitt favoritfoto



Fab fab fab!

Hade inte tackat nej till att ha detta nerpackat i ryggsäcken. Flip-flopsen är underbara. De svarta tillsammans med väkan och klänningen när vi är i Thailand. En sådan fin cardigan hade inte suttit fel under kylia kvällar i Kina.
Jag dör va fint!

En vecka till är som bortblåst och nu är det minst sex, max åtta dagar kvar att jobba. HUR UNDERBART ÄR INTE DET!??!? Helt sinnes.

Åh hostan tar kål på mig. Har varit på Mary Kay party hos en kollega och nu ligger jag och fryser i soffan. kommer tuppa av vilken sekund som helst. Frågan är om det kommer vara så här, eller om det blir värre. Ska jag bli sjuk måste jag ju bli sjuk typ i helgen för att hinna bli frisk tills vi åker. Det blir inte roligare än så, godnatt.¨

P.S. Det är ju visserligen bättre att bli sjuk nu än om två veckor.

Sätter på en gammal, man ack så underbar låt!
Memories folks! Sista låten med Axwell i KL, januari 2010. Fabolous!

... och jag är inte helt hundra. Men det är bannemig de sista batterierna som jag kör på nu. På onsdag (kanske torsdag) om två veckor slutar jag jobba. Det betyder tolv eller tretton dagars arbete till med världens underbaraste kollegor. Och sista (hård)träningsintervallen innan resan skulle börjat igår. Men foten är som sagt inte helt hundra och dessutom är jag dunderförkyld och halsen ska vi inte tala om. Massor av mat och vitaminer är det som gäller, tänker inte ge mig. Satsar på att kunna börja lugnt med bodybalance på torsdag kväll. Kul om man kunde träna dessa tre sista torsdagar hemma i Sverige med Daniel, för han har verkligen varit GRYM! Oj, snart går bussen. Tjingalong

18 dagar kvaaaaaaaaaaaar!!! Herregud detta är helt sjukt. As I've told you, crocodile tears...